Prebende

Globe icon
Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv.
Motivering: Artikeln återger i huvudska svenska lutherska förhållanden, och tar ingen hänsyn till andra länder eller förhållanden inom anglikanska eller katolska kyrkor.
Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2021-10)

Prebende (medeltidslat. 22 præbenda "kosthåll", av lat. præbeo "erbjuda", "skänka", var ett godsinnehav i form av gårdar eller andra ägor vars inkomst användes till att betala lönen för en viss befattning inom kyrka eller skola som inte var kopplade till pastoratet självt.[1] Efter reformationen, då alla prebenden drogs in till kronan användes det främst om prebendepastorat, ett pastorat vars tionde var avsett att bekosta sådana befattningar.

De olika prebendepastoraten hörde till en huvudtjänst, och tillsattes därför genom att någon fick huvudtjänsten och inte genom särskild ansökan eller tillsättning.

Benämningen har uppkommit av att inkomster från vissa församlingar anvisades till gemensamt underhåll åt munkar och klerker (præbenda quotidiana in refectorio ad majorem mensam) och sedermera anslogs till underhåll åt kaniker var för sig. Efter reformationen bibehölls prebenden åt biskopar och domkapitelsledamöter i Sverige, och tilldelades sedermera även teologie adjunkter vid universiteten samt några andra kyrkliga ämbets- och tjänstemän, via Uppsala universitets privilegier. Det innebar till exempel att Skånings-Åsaka församling var prebende åt biskopen i Skara[2] och att Stora Kils pastorat var prebende åt biskopen i Karlstad,[3] båda ganska nära sina respektive stiftsstäder. Så småningom fick även professorer utanför teologiska fakulteter prebenden som löneförbättring, om de först lät prästviga sig.

Prebendepastoratens antal blev senare betydligt reducerat, och från år 1910 fanns sådana förenade endast med biskopsämbetena (med undantag för det 1904 bildade Luleå), de teologiska professurerna i Uppsala och Lund (med ett undantag för vardera platsen) samt med fyra teologie lektorsbefattningar (i Västerås, Växjö, Karlstad och Härnösand). Dessa avskaffades 1921–1923. Domprosttjänsterna i Uppsala och Lund var också undantagna, och förblev prebenden åt professorerna i praktisk teologi till och med 1941. Även kyrkoherdetjänsten i Visby utgjorde prebende till biskopen av Visby till och med 1986.[4] Som längst levde alltså prebendeinstitutionen kvar i Visby.[5]

Referenser

Noter

  1. ^ Det medeltida Sverige 1:4.
  2. ^ Skånings-Åsaka i Nordisk familjebok (första upplagan, 1890).
  3. ^ Kil i Nordisk familjebok (första upplagan, 1884).
  4. ^ Bexell 2021
  5. ^ ”Regeringens proposition 1985/86:34 om ändring i lagen (1957:577) om prästval”. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-andring-i-lagen-1957577-_G90334/?text=true. Läst 1 januari 2014. 

Källor

  • Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), Uppsala 2021, s. 22–29.
  • Oloph Bexell, "När teologiprofessorernas prebenden avskaffades i Uppsala ärkestift." Stiftshistoria och prästhistoria. Kyrkohistoriska studier till minnet av Ragnar Norrman. (Skrifter utgivna av Svenska kyrkohistoriska föreningen II:78.) 2021, s. 39–45.
  • Lars-Otto Berg och Ragnar Norrman, "Fjärdhundra kontrakt", Uppsala stifts herdaminne 1997.
  • ”Regeringens proposition 1985/86:34 om ändring i lagen (1957:577) om prästval”. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-andring-i-lagen-1957577-_G90334/?text=true. Läst 1 januari 2014. 
  • Nordisk familjebok, 1:a utg. 1876–1899 (om NF).
  • Prebende i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915).